Fick ett telefonsamtal av en man.
Faktiskt presenterade han sej och sa sin bostadsort!
Det är inte ofta det händer!
I såna här sammanhang!
Han undrade om mina mattrasor?
Visst, jag har runt två ton. Haft försäljning.
Vet väll inte riktigt hur jag ska gå vidare nu....
Efter stroken.
Men det betyder ju inte att jag är korkad!
Han var intresserad av att köpa.
Mycket!
Men då han skulle "upparbeta" trasorna.
Så ville han ha "avans" på det hela.
Alltså måste jag sänka mitt pris.
Bara sådär, rakt av, för att han skulle tjäna på affären!
Likaså när man är ute på marknader med mattor!
Många kommentarer och mattans förträfflighet!
Stadkanternas utseende.
Färgval.
Randningen.
Plötsligt åker blocket och pennan upp!
Tanterna börjar skriva upp färg och randning.
Och det är faktiskt riktiga tanter som gör så här!
Kommentaren blir när man frågar:
Väldans vacker, men nu väver jag själv,
så jag kan lika gärna väva en hemma.
Har inte lust att betala och köpa mattan!
Nu undrar jag varför tror folk att dom kan få saker gratis?
Och att dom kan kopiera hur som helst?
Ingen tycks tro att jag vill ha mitt hantverk som jobb?
Alla moment med en matta tar tid och allt har ett pris.
Ändå får jag höra att jag säljer billigt!
Jag står här, lessen och utan ork!
Sånt här tröttar!