Man borde vara hund.
Så lätt att hitta en plats.
Mitt i bullbaket.
Ro, vila, solsken.
Polly njuter!

Ska det va så?

Skrev nåt fyndigt om FB tidigare.
Nu några tankar om bloggande.
Har ju tid att sitta framför datorn och kolla runt.
Begriper inte hur endel orkar?
Man stylar hemma, heltidsjobbar.
Flera barn med aktiviteter.
Fixar mat, bakar donar och står i.
Å sen pysslar man.
Gärna en förening också.
En man man älskar och gör saker med.
Reser ut i världen.
Sen är man så lycklig.
Och aldrig sjuk, orkeslös.
Barnen tillfrisknar snabbt.

Många verkar ha det så.

Jag orkar inget ibland.
I mitt hem råder kaos.
Å det beror på mej, att jag inte tar tag i saker.
Har inget veckotidningshem.
Är inte så mycket för piffande och puffande.
Ibland blir det hot dogs och pommes.

Men jag tycker jag har ett rätt bra liv.
Är ganska nöjd.

Som tackorna.
Knallar ut och äter lite hö.
Väntar lamm, stora magar.
Väntar gröngräs.
Längtar vår!
Kommer lycka?

Märkligt!
Limpan och taket har
lika färg.

Känner mej smått filosofisk.
Livet självt är som mitt halltak:
Just nu vet vi hur det är,
alla väntar med spänning på hur det blir sen.
Efter detta alltså.
Och i takets fall:
När det blivit ommålat.
Å precis som i livet.
Ingen vet när och hur.

Solen skiner!
Finns det nåt underbarare?
Man riktigt får anstränga sej för att se ut genom de skitiga fönstren.
Inne dansar dammråttorna Jenka.
Är på bättringsvägen. Lite medicinproblem.
Alla doseringar har inte funkat så bra.
I helgen fick jag lite ork att ta itu med det.
Nu kommer det, hoppas jag, att bli bättre.
Mellan telefonsamtalen blev det limpor idag.
Får se vad orken tillåter mer idag!

Det känns lite taskigt att veta :
Den här stroken har jag jobbat ihop till själv.
Att vara på tåget som bara rullar på.
Inte haft en möjlighet att rycka i nödstoppen.

Premiärinlägg från en renoverad dator!

Jag som aldrig trodde tekniken skulle slå klorna i mej!
En sak kvar, att ta bilder till en ny mapp.
Blir lite fattiga inlägg nu för tiden.

Annars mår jag bra. Så bra jag kan må.
Mot oorkande hjälper sömn.
Det måste jag lära mej. Men jag får hjälp.
Så inatt har jag sovit som en klubbad säl.
Till kvällen blir det minskad dos.
Sen har jag fått backa lite i mina ambitioner.
Frisk och pigg ska jag bli, men som läkarna säger:
Det har bara gått fyra månader!

Just nu håller jag på att lära mej leva med det här.
Det kommer att ta lite tid.....

Haltar mej fram med en liten lånedator.
Musen är ett rött hjärta. Det känns väldans tryggt.
Lusten finns men inte orken.
Den försvann.
Likaså mina bilder i andra datorn.
Kanske kan dom räddas, vet inte än.
Kanhända orken kommer tillbaka sen.
Igår fick jag nya direktiv om mediciner.
En härlig coktail varje dag.
Blodtrycket är inte bra än.
Så det blev en liten rosa tablett för det.
Å koller.
Mot det gråa oorkandet finns bara vila.
Mot sömnlösheten vet jag inte vad som finns.
Läkaren rekommenderar vedhuggning.

Hoppas jag får det på recept.

Jag är här,
jag kommer tillbaka,
bildlös.

Totalvissen.
Som blomman i förra inlägget.
Och nu datorn min.
Jag lånar burk när jag kommer åt.
I väntan på healing.
Tror datorn blir pigg snabbast!
Blomman får åka på komposten.
Jag då?
Ärligt så vet jag inte.
Men på nåt vis ska väll jag repareras.

I ärlighetens namn så är jag skitsnuvig!
Öronen å halsen värker. Huvet dunkar, ögonen kliar och snoret rinner. Lagomt till det nya året, som skulle börja så bra! Inte kul att beskriva hur man mår men jag skulle ju vara ärlig. Bilden illustrerar väll hur jag känner mej. Kämpar vidare med min halva sjukskrivning, misstänker att största delen av januari kommer att gå åt till läkarkontakter, prover och annat. Försäkringskassetanten har sina regler och principer. Å jag är bara trött, vissen, vilsen!