Bildbevis!

Dagen innan dagen D, slumras det.
Laddas inför dopdagen i morrn.
Karl Johan Alfred.

Dopklänningen är broderad med alla namn och datum.
Nystruken.

Hela tillställningen blir väldans traditionell.
Kyrka, präst, faddrar å tårta.
En sorts trygghet.
Att göra som vi brukar göra.

Nästan så jag hoppas att SysterYster och Hulliganen
sätter lite krydda på det hela.

Sånt uppskattar en mormor.

Årets första snö!

I går kväll föll den första snön här.
Ett ilsket regnande övergick i snöfall.
Bilen var inbäddad i ett vitt lager som satt stenhårt på rutorna.
Enligt SMHI kommer det att bli betydligt varmare i veckan som kommer.
I alla fall jag tackar för det.
Lagomt är bäst, så till första advent kan jag börja känna suget för snö.

Men så precis att det snöade igår.
Som ett stilla avsked av fyra veckors praktik.
Dessa veckor har jag tillbringat på en vårdavdelning för missbruk.
Många trasiga själar mellanlandade för vidare insatser på andra ställen.
Å så skoj som jag haft, ett underbart arbetslag, massor med nya kunskaper.
Verkligen, verkligen sorgligt att behöva avsluta.
Nu är det ganska precis två månader kvar av utbildningen.

Det här är premiärinlägget från min nya dator.
Har en underbar support i stora sonen som hjälper till.
Förhoppningarna finns om att hinna blogga mera.
OCH som nån efterlyste, mera bilder på mattor.
Ska verkligen försöka ta tag i det här.

Nästa inlägg är tänkt att handla om LYCKA!

Många saker i livet har gjort mej lycklig.
Och gör mej lycklig.
Mycket finns att glädjas åt.
Så där att man nästan måste nypa sej i armen av lyckopirr.

För några veckor sen blev SysterYster och Huliganen storasyskon.
Det kom en liten Prins!

Om tekniken vill sej kanske det blir en bild på underverket!

Min mamma hade ett alldeles särdeles bra uttryck för hur hon kände sej är krafterna tröt efter en lång arbetsdag. Eller efter en dag då hon haft "hjärtsnörp". Jag ska inte i ord skriva vad mor sa, men lille herr Huliganen skulle ha älskat det som hans gammelmormor sagt. Uttrycket handlade om bajs i en form. Huliganen är just nu i livet då bajs är ett bra och starkt uttryck. Som ni nu förstår handlar detta om trötthet?!

Ibland svackar jag rejält och tröttas till utmattning av livet! Orken kommer oftast tillbaka efter en stunds vila och eftertanke på min kammare.

Just nu har jag en snuvtrötta, men det är en helt annan sak!

Jag blir så trött på folk!

Social som jag är träffar jag ofta människor. I skolan, på jobbet, massmedialt, goda vänner, deras vänner, mina barn, deras bekantskaper, listan kan göras lång.
Endel av dessa människor tröttar ut mej kopiöst!
Det är dom här som har koll på världsläget, valutapolitiken, engagerade i föreningslivet, sitter på politiska stolar, eller åtmindstone i kyrkofullmäktige. Dom tapetserar sina väggar, byter golv, lägger lite klinkers och bakar småkakor. Den här årstiden springer dom i skogen å plockar bär å svamp. Sen har dom trädgård så det blir lite syltande å saftande. Trädgården är naturligtvis klanderfri och ogräsfri! Vad annars? Som hobbys kan man upptäcka lite zumba, tjatterpromenader med väninnor, stramaljbroderier och pelargonförökning. Dessutom curlar dom sina vuxna barn. Som är lika speedade i livet som sina föräldrar! Dom curlar med att fortsätta att ta hand om barnbarnen. Hämta, lämna dagis, gå på skolavslutningar, många tycks ha sina barnbarn på sina lediga dagar och på de dagar då barnbarnens föräldrar är lediga! Dessutom verkar alla jobba heltid!

Och jag begriper inget! Jag älskar mina barn och försöker hjälpa med det jag kan. Jag har mina barnbarn emellanåt. Men ska jag göra nåt annat så får det vara.. Dom har ju sina föräldrar...
Jag vet att detta kan sticka i ögonen på folk, mina åsikter. Men jag är ju jag och jag har rätt att tycka.
Och ibland är det nog, att vara jag! Det är liksom det jag orkar vara en del dagar, bara jag. Utan krav och utan tvång, så har jag lärt mej säga nej, och prioritera.
Det här är mitt liv och den skyldigheten har jag att göra nåt bra av livet.
Nåt bra för mej.
Jag kan inte leva nån annans liv och ingen kan leva mitt!

Vidare!

Skolan löper på, snart praktik.
Nån extratur på jobbet ibland.
Annars flyttar vi barn.
En i helgen som var. och snart en till.
Livet ändras, å sånt är bra!

En ändring till.
Snart kommer en trea.
Undras vem som är i magen?
Vem som verkligen vill hit?

Sommarlov!

Aningen märkligt och lite sent kan tyckas.
Men efter en lång varm sommar är det dags för mej att få lite vila.
Tidvis har hettan varit näst intill olidlig. Då jag jobbat.
De dagar då lag varit ledig har solen lyst med sin frånvaro.
Turerna denna sommaren har varit många.
Vikariatet kombinerat med extraturer, svårt med vikarier, som kan hoppa in för vikarier och för ordinarie vid sjukdom. Tidvis har det inte funnits en enda vikarie att sätta in och tidvis har vi fått gå en man kort på vissa pass. Många har nog läst om krisen i vården denna sommaren. Och den har existerat på riktigt. Så på riktigt så man undrar om man valt rätt yrke. Det är inte helt lätt att jobba och känna att man inte räcker till!

Nu väntar vila i sådär 10 dagar. det kan jag vara värd. Bara ladda batterierna och passa på att njuta lite av det sista av sommaren.

Sen väntar skolan och examen till jul.

Bilden är tagen vid Siljan, i Rättvik, vad annars.
Tidigt i våras, då vattenståndet var lågt.

Men med tiden fylls allt på och det blir som det ska på nåt vis.
Så ska jag ochså fylla på, dessa dagar.

Förra veckan.

Ett par lediga dagar.
Långbryggan i Rättvik.

En pizza på stranden.
Doppa tårna i Siljan.
Andas.

Dagen efter, SysterYster fyllde år!
Prinsessan vår!
Ett av paketen innehöll top å shorts.
Dom åkte på direkt.
Sydda av en gardin från loppisen och lite snedslå.


Huliganen var ganska nöjd den dagen.
Även han fick paket.
Småbilar å kläder.

Gott fika fick vi på kalaset.
Å hemgjord tårta, vad annars?
Har en stor dotter med talang!

Varför inte å favoriten!

Varför inte svarta stolsöverdrag?
Bara för att jag vill!
Väver vidare på den blåa favoriten.

Gnuggar geniknölarna.
Vilken blir trean å vad för färg?

SysterYster har en i rött.
Huliganden en i blått.
Trean som kommer i slutet av september
måste få en egen...
Grön kanske...
Att sätta små knubbiga fötter på.
Från sin mormor.

Annars - sommar, nej knappast.
De få dagar jag är ledig regnar det och är grått.
Solen skiner då jag är på jobbet.
Igår var en sån dag.
Det var min tur att ha aktivitet för de boende.
Vi har en skolungdom till hjälp under sommaren.
Hon, jag och två boende äldre damer tog en promenad.
Ner på stan och åt mjukglass. Tittade på folk.
Hemfärden gick genom parken, beskådade planteringarna.
Tungt att skjuta rullstol,
men så uppskattat!
En timme i friska luften, glada damer!
Om vädret är bra blir det fler
rullstolspromenader!