Redan mitten av januari!
Tiden går med rasande fart.
Äntligen kom snön, så nu känns det som om livet återvänt.
Allt känns lättare på nåt vis då det är lite ljusare.
Vad händer då?
Mattvarpen är förskedad.
Den ligger så fint i sin kartong.
Den bara väntar på att få komma på plats!
Högen av loppisfyndade tyger väntar på att bli strimlade.
Egentligen har jag infört ett mentalt köpstopp.
Men drivorna av lakan och gardiner bara ropar efter mej på det lokala loppiset!
Jakten på tyger att bandkanta mattorna med fortsätter.
Den här tror jag kommer att bli kalasbra!
Annars då?
Jobbet inom äldrevården tar en massa tid.
Och ger en massa tillbaka. Jag vill definitivt inte vara utan det.
Älskar de gamla på boendet.
Men det sliter. Sliter på min hjärna som ofta har tröttmössan på.
Den berömda "hjärntröttheten" som kommer efter en stroke ger inte med sej.
Aldrig att jag skulle tacka nej till ett jobb, bara för att jag är trött.
Absolut inte!
Men att alltid stå tillgänglig för arbete, att inte veta från dag till dag hur man jobbar.
Det sliter! Inte själva arbetet.
Pratade med min underbara handläggare på Arbetsförmedlingen idag.
Å hon är fantastisk och kan ha en lösning!
Men åter igen FOKUS!
