lördag 31 december 2011

Gott Nytt NEJ !

Vill önska alla ett gott slut på 2011.
Vad ni än önskar av 2012 så hoppas jag ni får era önskningar uppfyllda!
Jag tänker bli lite trotsig och säga NEJ det här året!
Måste helt enkelt bort från det destruktiva som jag hela tiden accepterar.
Har under året haft en rehabilitering som inte funkat.
Trott att jag måste tacka ja och vara glad.
Jag kan ju lika gärna säga NEJ och må bättre.
Måste lära mej att tänka på mej själv.
Sen har vi energitjuvarna.
Dom ska bort!
Bagaget är fullt av människor som passerat bästföredatum.
Det har tyngt mitt sinne kollosalt!
Kroppen tyngs av godis och kakor. Smarr!
Där blir det också ett klart NEJ!
NEJ kommer det också att bli till arbete.
Oavlönat, klart jag fixar det, ställa upp!
Sånt nöter verkligen mitt sinne.

Så dystert mitt liv hittills ter sej.
Men det är riktigt bra.
Det ska bli bättre!

Tack alla ni som tittat in och kommenterat.
Tack alla ni som blivit som vänner!
Ni förgyller mina dagar!

tisdag 27 december 2011

Nästan nyår!

Efter jul med mat, klappar och samvaro.
10.3 visar utetempen idag.
Nån isfläck finns kvar.
Av och till sovande i två nätter.
Lyssnar på vinden som gör att huset rister.
Funderar på om skogen min liknar plockepinn?
Funderar på de tre dagar som är kvar på jobbet.
Tankar i orkanstyrka.

söndag 18 december 2011

En vecka!


Om en vecka så kan dom krypa, bäst dom vill.
Tomtenissarna, tillbaka in i de mörka dammiga vrårna!
Jag kommer inte att sakna dom det minsta!
Julen för mej har blivit en lång pina bara.
Omöjliga krav att leva upp till.
Stress, jäkt och hets.
Kommersialismen slår alla rekord!
Nån gång, hoppas, kan vi ha en jul i frid.
Å faktiskt till nästa jul har jag en överraskning!

måndag 12 december 2011

3:e advent 2011
En dag att minnas.
Stopp i avloppet.
Jordfelsbrytaren löste ut.
Fasfel på elen.
Lite småstrejk på vattenpumpen.

Idag har jag arbetstränat och vilat.

söndag 4 december 2011

Rapporter om att eftervården av strokepatienter
knappt existerar.
Får man rörelsehinder kan kommunen göra hembesök.
Och titta vilka hjälpmedel man kan tänkas behöva.
En gång.
Sen ska beslut tas.
Inte på en gång.
Utan när man kommer fram i turordning.
Oftast finns händiga anhöriga.
Hjälp alltså på närmare håll.
Likaså om man får talproblem.
Logopeden kan lika gärna vara ett barn eller
man/hustru.
Eftervården kan ske med hjälp av anhöriga.

Jag kan prata och röra mej obehindrat.
Det enda jag behöver är att få sova.
Sammanhängande.
Flera nätter i rad.
Inte som nu.
Nån timme då och då.
Sånt här tär.
Orken tar slut.
Otaliga piller har jag ätit.
Utan resultat.

Nu vill jag ha en ny läkarkontakt.
Vad får jag?
En telefontid.
Om 12 dagar.
Man känner sej inte värdefull direkt.

Å sen inbillar man sej att skattepengar ska gå till vården.
För att jag och andra ska få bra sjukvård.