måndag 21 juli 2014

Tillbaka!




Tillbaka till verkligheten!
Bara att inse att semesterns alla dagar runnit ut likt sand mellan fingrarna.
Några fina dagar har det visst varit, å mera ska det bli.
Nu när man ska inomhus och svettas i varma arbetskläder.
Hoppas innerligt att ventilationen är lagad så vi får drägligt på jobbet.

Hunnit med ett läkarbesök på Hudkliniken.
Tyvärr hade de flesta utslagen försvunnit, vem hade trott annat?
Klart att kroppen reparerar sej av att släppas fri i friska luften och få solstrålar på sej.
Men det konstaterades ändå att utslagen var svamp, och jag har fått behandling för det.
Själv tror jag att svampen kommer av för täta arbetskläder och för dålig ventilation på jobbet.
Läkaren sa dock inte emot min teori.
Får se hur det blir nu då det blir jobb igen.

Annars har semestern rusat iväg.
Inget av det jag velat göra, planerat, har jag gjort.
I vanlig ordning.

Nu funderar jag på om det är vettigt att jobba 49 veckor och semestra i 3 ?
Nåt tvärsemot borde vara vettigare tycker jag, motvalls kärring!

Å nu i valtider så får gärna nåt politiskt parti anamma mitt förslag.
Det skulle verkligen råda bot på arbetslösheten i landet!

Skickar gärna en fet faktura till partiets kansli för min idè.

fredag 4 juli 2014

Sommar, semester å ösregn!

En vecka av semestern har gått. Å mycket har jag inte tänkt.
Eller jo, tänkt har jag väll....
Det är sånt som är så fint när man skapar.
Tankarna kommer å går, lever sitt eget liv.

Jag är så tacksam för saker jag lärt mej genom livet.
Människor som jag mött. Dom har låtit mej vara.
Bara vara jag. Å få göra på mitt vis, med det jag vill.
Många underbara syfröknar. Stackare!
Syslöjden i skolan, inte skulle jag sporra efter sömsmånerna.
Inte klippte jag rakt, ville jag ha en sväng på ett plagg,
klippte jag en sväng. Fria tolkningar!
Många av dessa fröknar kan jag träffa än idag, å tydligen
minns dom mej med glädje!
Ett kreativt skapande, en fri vilja, med väldans gott resultat!

Tack underbara lärare - det är ni som gjort att jag vågat!

Likaså inom vävningen. Född i en släkt med starka traditioner
inom just textilier. En vävande mamma, som liksom jag svängde
å krusidulladde å det grövsta!
Mamma var även en hejjare på keramik.

När jag 15 år gammal ville låna vävstolen å väva mattor
så fick jag det, liksom på nåder.
En frågan om hjälp från min sida avspisades,
vänligt men bestämt : Skulle jag så fick jag fixa det på egen hand.
Dock fick jag låna en vävbok från 40-talet.
Kära far fick jag låna för att hålla i rumpan då den skulle upp.

Å jag klarade det!
Från varpning ända till klara mattor att lägga på golv
med fransar och allt!

Vad vill jag få fram med det här då?
Just dessa tankar som far.
Utan min envishet har jag inte blivit den jag är idag.
Kanske skulle jag nyttja min envishet till det kreativa skapandet?


Här har jag återvunnit ett loppat draperi till en klänning.
Medan jag grunnat på livet.

Vid ett lunchbesök på en restaurang gick jag igång på gardinerna.
Var bara tvungen att kolla var dom var köpta.
Fick faktiskt tag på det sista paret paneler.
Det resulterade i en blå skapelse som jag verkligen älskar!


Sånt här tycker jag är tokroligt.
Å jag skulle vilja ha möjlighet att jobba bara med det här.
Men samtidigt gäller det att vara realist,
sånt här grunnar jag på när jag grunnar.

Lite tacksam för regn, så man kan skapa.
Tacksam till lärare genom åren som sett mej.
Å väldans tacksam för min mamma,
av henne fick jag en stor portion envishet å en massa mod.