Lathet.

Tyvärr drabbas jag sällan av lathet.
Lite segt har det varit att skriva nåt här.
Men det beror på att jag knåpat vidare.
Nån vill ha mattrasor å varp.
Jordgubbslandet har fått sitt.
Hästhagen för sommarbetet är kollad.
Gräsklippning...
Nåja, skyller på det mekaniska.
Vi är oense, gräsklipparen och jag.
Men det blir nog bra.
Om inte annat växer nog gräset nästa sommar.
Också.
Livet går vidare med andra ord.
Nu i raketfart mot studenten.
Minstingen ska ta studenten.
Känns som det sista officiella man har som mamma.
Men det blir nog bra.
Vi fixar det!
Ettan, Skrutt och jag!