lördag 23 juli 2011

Norge.

På allas bloggar, fasa över det som hänt i Norge.

Själv tycker jag inte det är ett dugg förvånande.
Verkligheten smyger sej på.
Varför skulle vi i Norden vara förskonade.
Där du minst anar ligger fasan på lur.

Skräcken kramar ditt hjärta.

Och det kan vara vem som helst i din närhet.
Numer behöver vi inte skylla på extremister.

Det är det som är skräcken!

4 kommentarer:

  1. Du har så rätt, och detta är inte värre än när de dagligen spränger ihjäl och skjuter ihjäl barn och andra i afrika eller i mellanöstern.
    Huvudsaken är att man fortsätter tro på det goda, att man inte låter det onda/mörka få ta över. Att man inte ger upp.
    Kram
    Susanne

    SvaraRadera
  2. Du har så rätt...vem kan man lite på till slut.
    Kram Maria

    SvaraRadera
  3. Usch vad otäckt, hur kan man bli så galen, det är svårt att ta in. Tänker på de drabbade, de är så många. Sköt om dig. Kram Mimmi

    SvaraRadera
  4. Hej!
    Hur fortskrider det med terränggåendet? Det är som med allt man får inte ge upp...
    Såklart är det inte mindre fasansfullt om hemskheter sker långt bort, men man tar inte in det på samma sätt som om det sker närmare. Norge med stora likheter med vårt land och styrelsesätt känns för nära, tror jag. Det är i detta läget det är tufft att fortsätta förhålla sig öppen fördomsfri och demokratiskt..
    Kram!

    SvaraRadera