Dagens fundering.

Såhär i valtider kan det vara lämpligt att fundera över rasism.
Jag tänker helt klart för  mycket.
Och liksom i kringlor.

Upprörs över säljstoppet av gardinen med Pippi å små negerbarn på.
Tänk noga efter hur Astrid Lindgren har funderat på barn genom åren.
Inte tänkte hon på att det skulle bli rabalder över en gardin.

Åter till kringlorna som hör ihop med gardinen.

Negerboll får man heller inte säga.
Chokladboll ska det vara.

Hur benämner man då NEGRO SPIRITUAL?
( i mitt huvud blir det negerspiral )
Fy på mej!
Men ändå, musik med budskap, som rymmer en fantastisk historik.
Underbar text, svängande rytmer, hänryckande, lovsånger.

En negerboll ska vara mjuk, krämig och smälta i munnen.
Doppad i kokos, pärlsocker är fusk.
Soft.
Så är även en svart människa, mjuk och softa ser dom ut att vara.
Och dom är det, jag jobbar med en hel del.
Många som är vänner.
Fräck som jag är har jag känt på skinnet.
Å små flätorna på huvudet.
Dom har känt tillbaka på min blonda stubbåker.
Ömsesidig förståelse.

Ännu en kringla.
Visst är det härligt att kunna identifiera sej med ett folkslag som har
traditioner, ett folkslag som är mjukt och stolt.

Så kan även jag känna över mitt folk.
Att vara född bonde, lantbrukarbarn.

Det heter ju BONDKAKA.
Hårt, trist å smuligt.

Jag vill vara mjuk.




Nån kommer att förstå vad jag menar.