I lördags hade vi klassåterträff!
35 år sen vi slutade 9:an.
Vi var väll så där 22 av 28 tror jag.
Det var väldans skoj.
Vi åt gott, drack gott och minglade.
Från tidig eftermiddag till mitt i natten.
Nån liten skandal blev det.
Men sånt får man ta.
Tror jag var den enda som inte bestämt mej.
Vad jag ska bli när jag blir stor.
Eller ens om jag ska bli stor.
Det känns inte så viktigt.
Att bli nåt för att vara nån.
Jag är ju jag ändå.
Det finns ett liv som ska levas också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad trevligt med klassträff. Man behöver inte bli något bara man trivs med det man har och gör. Och det tror jag att du gör. Roligt att du gillar mina ripsmattor. Det är bland det roligaste att väva tycker jag. Men mitt dygn har för få timmar. Hinner inte med allt.
SvaraRaderaHa det gott.
Kram Birgitta