onsdag 22 september 2010

Vaktad.


Minnen av olika form att samla på.
Hur många har inte det?
Min mamma önskade sej en Buddah.
Klart hon skulle få en!
Minns hur svårt det var att få med honom hem.
Ända från huvudstaden åkte vi tåg.
Han, kompisen och jag.
Nu är mamma borta sen många år.
Kompisen lika så.
Men bägge bär jag med mej inombords.
Minns mammas glädje.
Minns kompisens skratt på tåget.
Känner mej vaktad, vakad över.
Av saker med minnen!

3 kommentarer:

  1. Fina minnen du har där...
    Jag har precis tittat på foton av min farmor som gick bort förra vecka,tur vi har våra minnen....

    SvaraRadera
  2. Fina minnen är underbart att samla på.
    Kram Birgitta

    SvaraRadera
  3. Ååh vad härligt att få ha sådana fina, glada minnen med hjälp av buddhan.

    SvaraRadera