tisdag 18 januari 2011

Det känns lite taskigt att veta :
Den här stroken har jag jobbat ihop till själv.
Att vara på tåget som bara rullar på.
Inte haft en möjlighet att rycka i nödstoppen.

3 kommentarer:

  1. Det är nog viktigt att tänka lite på den där stoppknappen ibland och ta det lugnt. Jag har fått lära mej att jag inte mår bra av att stressa. Annars jobbar jag bäst under stress.
    Ha det så gott och var rädd om dej.
    Kram Birgitta

    SvaraRadera
  2. Hej på dig
    Lovade ju skriva till dig igen Har också varit inne och kikat på allt fint du gör, kanon. När fick du din stroke? Jag fick min i början på Juli alltså i somras. Är fortfarande sjukskriven 100% men börjat så smått att arbetsträna. Har inga men av stroken förutom då min hjärntrötthet som spökar. Jag är en mycket glad och positiv person i mig själv och detta har väl hjälpt mig mycket. Men visst har det funnits svackor även här hos mig. Har gott hos en psykoterapeut vilket har hjälpt mig tycker jag. Det gäller att hitta en balans i livet. Så därför bloggar jag numera. Har ju tid :) Min blogg Marias Hörna är min vardag och hoppas tillföra lite gott, roligt, vackert mm till mina läsare. Att förmedla lite glädje och att må bra. Så titta in till mig fler gånger så hoppas jag att du gillar vad du läser. Må så gott nu från Marias Hörna

    SvaraRadera
  3. Charlotte
    Tack för dina ord och jag tänker på det ibland att du varit där i närheten (med eller mot din vilja?). Ja det är mycket svårt hela frågan om döden på vilken sidan man än befinner sig, faktiskt.
    När jag tittar in på din blogg reflekterar jag en liten millisekund: jisses denna kvinna som fick en stroke för inte alls länge sedan (tycker jag) hur går det att hålla på då.
    Själv har jag många begränsningar på grund av svåra stress-skador (+ andra besvär) som jag tvivlar på att de går att läka.
    Alltid alltid det enda som går: en stund i taget.
    Kram.

    SvaraRadera