måndag 14 mars 2011

Lessamt!

Fick ett telefonsamtal av en man.
Faktiskt presenterade han sej och sa sin bostadsort!
Det är inte ofta det händer!
I såna här sammanhang!
Han undrade om mina mattrasor?
Visst, jag har runt två ton. Haft försäljning.
Vet väll inte riktigt hur jag ska gå vidare nu....
Efter stroken.
Men det betyder ju inte att jag är korkad!
Han var intresserad av att köpa.
Mycket!
Men då han skulle "upparbeta" trasorna.
Så ville han ha "avans" på det hela.
Alltså måste jag sänka mitt pris.
Bara sådär, rakt av, för att han skulle tjäna på affären!

Likaså när man är ute på marknader med mattor!
Många kommentarer och mattans förträfflighet!
Stadkanternas utseende.
Färgval.
Randningen.

Plötsligt åker blocket och pennan upp!
Tanterna börjar skriva upp färg och randning.
Och det är faktiskt riktiga tanter som gör så här!

Kommentaren blir när man frågar:
Väldans vacker, men nu väver jag själv,
så jag kan lika gärna väva en hemma.
Har inte lust att betala och köpa mattan!

Nu undrar jag varför tror folk att dom kan få saker gratis?
Och att dom kan kopiera hur som helst?
Ingen tycks tro att jag vill ha mitt hantverk som jobb?
Alla moment med en matta tar tid och allt har ett pris.
Ändå får jag höra att jag säljer billigt!

Jag står här, lessen och utan ork!
Sånt här tröttar!

6 kommentarer:

  1. Ja, visst är det tråkigt när folk inte kan ta en på allvar, Vad tror dom, tror dom att man skänker bort det man tillverkat??

    Jag förstår dig verkligen att du blir ledsen. Jag vet att det är mer jobb än man anar med en trasmatta och dessutom ligger det lite av ens själ i den så betalt vill man ha och inte ett ifrågasättande. Håll på dig när det gäller dina satta priser.Kul att du uppmärksammade min sålda matta. Som sagt jag säljer inte så mycket för jag är nog dyr, men jag uppskattar mina egna mattor och vet vad de är värda. MalinSj

    SvaraRadera
  2. Jodu. Amen. Det här ämnet kräver en vecka med övernattning, om man ska komma någonvart.

    Men jag blir väldigt nyfiken på de där trasorna, jag med :)

    SvaraRadera
  3. Hej! Har ockå hört liknande kommentarer. Och ändå får vi ingen timpeng på det vi gör. Och att skänka bort alla dina trasor - nej, vet du vad det ska du inte göra. Det finns säkert mattväverskor som är intresserade av sådana. Jag är i samma sits som du, har alldeles för mycket trasor och väver knappt några trasmattor.
    Hoppas du känner dej lite bättre nu när du fått skriva av dej på bloggen.
    Önskar dej en riktigt skön vecka.
    Bamsekramar Birgitta

    SvaraRadera
  4. Hum...trist sådant här tycker jag. Dom sårar ju faktiskt eller hur.
    Kramar Maria

    SvaraRadera
  5. Det är nog ett ganska vanligt fenomen när det gäller hantverk av alla de slag även om det finns undantag men det är väl de som bekräftar regeln.
    Önskar dig en fin dag
    Susanne

    SvaraRadera
  6. Ja, du Charlotte.. hur många gånger har man inte blivit ledsen över sånt här! Vilken skitgubbe! Och vilka skittanter!
    Jag fick en förfrågan av en arbetskamrat om jag kunde sticka en tubsjal till hennes tonårsdotter, dottern hade sett en på H&M som hon ville ha, den kostade 129 kr men hon tänkte att jag kunde göra en mycket billigare??!! Va!!?? Man kan väl inte få det billigare än om man köper en på H&M... hon tänkte nog att jag skulle stå för garnet OCH sticka gratis... man blir ledsen som sagt.

    Kram på dig

    SvaraRadera