Aldrig vän.

Blir nog aldrig vän med kameran.
Känns som om den lever sitt eget liv.
Ej heller gör skitans bildprogrammet några vänliga gester.
Gång på gång kommer inte bilderna ens i närheten.
Av att lagras på skitdatorn.
Tekniskt fel. Alltså.
Om kvinnor hade skapat datorer å annat tekniskt.
Skit.
Så hade allt varit lättare att förstå.

Blir nog aldrig vän med mitt huvud.
Svajet som blir vid rörighet.
Huvudvridningar. I all hast.
Det gör att mitt sinne svajjar betänkligt.
Känner mej som en LP som legat i solgasset.
Äntligen en teknik man förstår!

Blir nog heller inte vän med att arbeta.
Varför bara vissa tider, varför inte jämt.
När man väl kommit igång ska man sluta.
Inför flextid för livet.
Man har sitt dygn.
Mitt behöver vara mycket längre.
Man kanske skulle lägga in om dispens?

Sökes: Ett flexibelt liv med hög lön.
Arbetstider när jag vill.

Och Nej, jag är inte gift.