fredag 22 juli 2011

Fasansfullt!

Upptäckt att jag inte längre är terränggående.
Nästan så hundarna skrattade vid skogspromenaden!
Fasansfullt var ordet!
Rädd för att halka!
Bryta nåt, blånader som slår upp.
Faktiskt vid minsta istötning.

Sen, det värsta!
Ingen som helst kondis.
Genomsvettig, flåsig och helt urlakad.
Bara en halvtimme i skogen?
Sanslöst!
Å jag verkligen hatar det här!

Får ta till promenader på slät mark.
Raska sådana.

Men yrslan i stenig terräng.
Antar jag får följa mej.
Länge än.

2 kommentarer:

  1. Hej! Vet precis hur du känner dej. Orkar inte heller med kuperad terräng. Det är det där dumma hjärtat som inte vill.
    Ha det så gott.
    KRam Birgitta

    SvaraRadera
  2. Sorgligt. //Katarina

    SvaraRadera