Min mamma hade ett alldeles särdeles bra uttryck för hur hon kände sej är krafterna tröt efter en lång arbetsdag. Eller efter en dag då hon haft "hjärtsnörp". Jag ska inte i ord skriva vad mor sa, men lille herr Huliganen skulle ha älskat det som hans gammelmormor sagt. Uttrycket handlade om bajs i en form. Huliganen är just nu i livet då bajs är ett bra och starkt uttryck. Som ni nu förstår handlar detta om trötthet?!

Ibland svackar jag rejält och tröttas till utmattning av livet! Orken kommer oftast tillbaka efter en stunds vila och eftertanke på min kammare.

Just nu har jag en snuvtrötta, men det är en helt annan sak!

Jag blir så trött på folk!

Social som jag är träffar jag ofta människor. I skolan, på jobbet, massmedialt, goda vänner, deras vänner, mina barn, deras bekantskaper, listan kan göras lång.
Endel av dessa människor tröttar ut mej kopiöst!
Det är dom här som har koll på världsläget, valutapolitiken, engagerade i föreningslivet, sitter på politiska stolar, eller åtmindstone i kyrkofullmäktige. Dom tapetserar sina väggar, byter golv, lägger lite klinkers och bakar småkakor. Den här årstiden springer dom i skogen å plockar bär å svamp. Sen har dom trädgård så det blir lite syltande å saftande. Trädgården är naturligtvis klanderfri och ogräsfri! Vad annars? Som hobbys kan man upptäcka lite zumba, tjatterpromenader med väninnor, stramaljbroderier och pelargonförökning. Dessutom curlar dom sina vuxna barn. Som är lika speedade i livet som sina föräldrar! Dom curlar med att fortsätta att ta hand om barnbarnen. Hämta, lämna dagis, gå på skolavslutningar, många tycks ha sina barnbarn på sina lediga dagar och på de dagar då barnbarnens föräldrar är lediga! Dessutom verkar alla jobba heltid!

Och jag begriper inget! Jag älskar mina barn och försöker hjälpa med det jag kan. Jag har mina barnbarn emellanåt. Men ska jag göra nåt annat så får det vara.. Dom har ju sina föräldrar...
Jag vet att detta kan sticka i ögonen på folk, mina åsikter. Men jag är ju jag och jag har rätt att tycka.
Och ibland är det nog, att vara jag! Det är liksom det jag orkar vara en del dagar, bara jag. Utan krav och utan tvång, så har jag lärt mej säga nej, och prioritera.
Det här är mitt liv och den skyldigheten har jag att göra nåt bra av livet.
Nåt bra för mej.
Jag kan inte leva nån annans liv och ingen kan leva mitt!