Eller jo, tänkt har jag väll....
Det är sånt som är så fint när man skapar.
Tankarna kommer å går, lever sitt eget liv.
Jag är så tacksam för saker jag lärt mej genom livet.
Människor som jag mött. Dom har låtit mej vara.
Bara vara jag. Å få göra på mitt vis, med det jag vill.
Många underbara syfröknar. Stackare!
Syslöjden i skolan, inte skulle jag sporra efter sömsmånerna.
Inte klippte jag rakt, ville jag ha en sväng på ett plagg,
klippte jag en sväng. Fria tolkningar!
Många av dessa fröknar kan jag träffa än idag, å tydligen
minns dom mej med glädje!
Ett kreativt skapande, en fri vilja, med väldans gott resultat!
Tack underbara lärare - det är ni som gjort att jag vågat!
Likaså inom vävningen. Född i en släkt med starka traditioner
inom just textilier. En vävande mamma, som liksom jag svängde
å krusidulladde å det grövsta!
Mamma var även en hejjare på keramik.
När jag 15 år gammal ville låna vävstolen å väva mattor
så fick jag det, liksom på nåder.
En frågan om hjälp från min sida avspisades,
vänligt men bestämt : Skulle jag så fick jag fixa det på egen hand.
Dock fick jag låna en vävbok från 40-talet.
Kära far fick jag låna för att hålla i rumpan då den skulle upp.
Å jag klarade det!
Från varpning ända till klara mattor att lägga på golv
med fransar och allt!
Vad vill jag få fram med det här då?
Just dessa tankar som far.
Utan min envishet har jag inte blivit den jag är idag.
Kanske skulle jag nyttja min envishet till det kreativa skapandet?
Här har jag återvunnit ett loppat draperi till en klänning.
Medan jag grunnat på livet.
Vid ett lunchbesök på en restaurang gick jag igång på gardinerna.
Var bara tvungen att kolla var dom var köpta.
Fick faktiskt tag på det sista paret paneler.
Det resulterade i en blå skapelse som jag verkligen älskar!
Sånt här tycker jag är tokroligt.
Å jag skulle vilja ha möjlighet att jobba bara med det här.
Men samtidigt gäller det att vara realist,
sånt här grunnar jag på när jag grunnar.
Lite tacksam för regn, så man kan skapa.
Tacksam till lärare genom åren som sett mej.
Å väldans tacksam för min mamma,
av henne fick jag en stor portion envishet å en massa mod.
Så roligt och läsa dina funderingar om livet... jag känner igen mig själv i mycket det du beskriver! Jag gillar även dina egenskapade klännningar/ Kram Irené
SvaraRaderaJag hade tyvärr inte så förstående lärare. En tvingade mig att sitta och sy knapphål en hel termin och ändå var hon inte nöjd. Tur att jag hade mamma och pappas kusin som lärde mig skapa. Numera så fastnar jag i problemet vart och när jag ska använda skapelserna.....:-) Det är då det blir väskor och kuddfodral istället för klänningar.
SvaraRaderaTrevligt inlägg du skrivit.
SvaraRaderaJa, nog tänker man många tankar när man håller på med något praktiskt Tänker tillbaks på händelser som varit - både på trevliga och de som varit mindre trevliga.
Fina klänningar du sytt. Jag sydde kläder till pojkarna
tills de inte godkände "hemmasytt".
Ha det bre.
Kram Viola