Dagarna rinner iväg. Formligen forsar fram.
Försöker hitta en balans mellan arbete och vila.
Det som jag så länge saknat!
Känner att jag hamnat så rätt i det jag gör nu.
Med de människor jag har runt mej i jobbet.
Det är svårt att bara få arbetsträna, bära planer.
Vilja framåt och nå längre.
Nu börjar kampen.
För att överleva på arbetsplatsen.
Å den här tanten ger sej inte!
Men det tar kraft, tid och ork.
Att sälja sej själv.
Kreativiteten går på sparlåga just nu!

Däremot är ungdomen kreativ.
Ettan med sina fina lapptäcken.
Till de underbara barnbarnen hon givit mej.
Fyran med sina härliga virkade mattor.
Min artros värker medans ungen virkar.
Märkligt!
Men njutningsfullt.
Att ha begåvats med kreativa barn!