Recycling.

Igen då, det jag gillar.
Ett par bitar randigt.
En virkad duk, spets.
Å den röda tråden.....
Visar er resultatet en annan dag.
Har presentation för chefen idag.
Undras om han köper mitt koncept?

Dagen efter.

Igår var vi på bussutflykt till huvudstaden.
Rundtur i buss, mat, strosa i Gamla stan,
vidare till Hagaparken och fjärilsmuseét.
Fjärilarna lyste med sin frånvaro.
Vaktlarna värpte inga ägg då vi var där.
Ska vara svindyra upplyste nån om.
Den tropiska hettan och luftfuktigheten
var fruktansvärd!
Växterna gigantiska, jämfört med dom
man bor ihop med.
Slottsgrindarna var stängda, typiskt.
Lite gästfrihet hade dom kunnat visa.
Vi var ju där!
Bjuder på några bilder.

Sånt här gillar jag!

Man tager en duk.
Tack Mimmi i Borlänge!
Man klipper och syr och pressar lite.
Tar en kopp kaffe.
Å vips!
KLÄDNYPEFÖRKLÄDE.
Ett sånt hade mamma, hennes gamla
lämnade mått och inspiration.
Tänk er : Varma vindar, solsken,
lakan som hängs på tork!
Och klädnyporna på magen!
Återvinning när den är som bäst!
Att återvinna minnen!

En längtan.

En längtan som alltid återkommer.
Ro, stillhet.
Höga berg, djupa dalar.
En liten del av Siljan.
Bara känna lite på vattnet.
Sitta på bänken.
Att det gör gott inuti.
Resan på ett par timmar är mödan värd!
Helt klart.
Men längtan kommer oftare än möjligheten.
Att ha tid, att ta mej dit.

Dagarna rinner iväg. Formligen forsar fram.
Försöker hitta en balans mellan arbete och vila.
Det som jag så länge saknat!
Känner att jag hamnat så rätt i det jag gör nu.
Med de människor jag har runt mej i jobbet.
Det är svårt att bara få arbetsträna, bära planer.
Vilja framåt och nå längre.
Nu börjar kampen.
För att överleva på arbetsplatsen.
Å den här tanten ger sej inte!
Men det tar kraft, tid och ork.
Att sälja sej själv.
Kreativiteten går på sparlåga just nu!

Däremot är ungdomen kreativ.
Ettan med sina fina lapptäcken.
Till de underbara barnbarnen hon givit mej.
Fyran med sina härliga virkade mattor.
Min artros värker medans ungen virkar.
Märkligt!
Men njutningsfullt.
Att ha begåvats med kreativa barn!

Beklagan!

Känner att tiden rinner iväg och jag inte får nåt gjort!
Arbetsträningen tar tid och massa kraft.
Visst ska det vara arbetsamt att arbeta.
Men " ur askan i elden " som det heter.
Alla är dock väldans rara att jobba med.
Ett härligt gäng!
Sen alla måsten inne i huvet mitt!
Eller allt jag vill göra.
När ska tiden räcka till det?
Börjar mer och mer begripa att jag jobbat mej till stroken.
Det gäller att kunna göra annorlunda nu.

Denna veckan går åt till förberedelser.
Lillebror ska döpas på lördag.
Mycket ska göras och donas med.

Ska bli härligt när allt är över.
Då har molnen skingrats lite i mitt huvud.
Mitt liv kan återgå till det normala.

Ja, jag vet!
Men nej, den är inte ätbar.
Den bara hamnade där, på kvällskvisten.
Blomstackarn!
Den hör inte ihop med ett sundare liv!
Den ska få flytta till sonen idag.
Så här kan min vardag se ut...
Saker hamnar galet, stavfel, minns inte ord,
upprepar....

Men jag kan skratta åt det!
Hade kunnat vara värre!